• AKTUELLT

  • ARKIV

  • I MEDVIND FÖR LANDSBYGDEN I EGENTLIGA FINLAND

    Det verkar ofta som om landsbygdens utveckling tar sig uttryck i någon form av försvarskamp; ibland slåss man för den sista servicen, ibland kämpar man emot att byarna töms på folk.

    Visserligen är situationen på många orter såhär, men i bakgrunden finns ofta en okunskap om landsbygdens mångfald. På den sydfinländska landsbygden – speciellt i Egentliga Finland – finns stora möjligheter att arbeta för samhällelig förändring och för människans välmående. Landsbygden ger ett tilläggsvärde för hela landskapet. På landsbygden i Egentliga Finland finns både materiella och immateriella resurser, i form av invånarna på landsbygden och det kunnande de bär på.

    Traditionellt har landsbygdens roll i den samhälleliga, regionala arbetsfördelningen varit som producent av råvaror, såsom livsmedel, virke och jordprodukter. Egentliga Finlands lantbruk hör fortsättningsvis till ett av landets mest konkurrenskraftiga. Möjligheterna inom bioenergi skapar nya lockande utsikter för framtiden.

    Vid sidan om produktionslandsbygden talar man allt oftare om boendelandsbygd och/eller upplevelselandsbygd. Landsbygdens roll i samhället grundar sig mer än tidigare på landsbygdsmiljön som en mångsidig källa för mänskligt välmående. En trivsam boendemiljö, en stressfri vardag, fridfull natur samt turism- och rekreationstjänster utgör allt viktigare källor för andligt och materiellt välmående.

    Det finländska samhällets framgångssaga baserar sig på små orters och samfunds mångsidighet och flexibilitet, och på hur vi har kunnat utnyttja denna styrka. Finland har alltid varit ett glest bebyggt land, men småskaligheten, känslan för det lokala och utrymmet har setts som en styrka. Också i Egentliga Finland finns det mycket tyst kunskap kring hur livsstilen, näringarna och vårt samhälle genom tiderna formats av förhållandena på den glesbebyggda landsbygden. Landsbygden har en egen unik uppgift i att bevara det kulturella arvet och naturens mångfald.

    En grundtanke i detta program är att de små lokala gemenskaperna i kyrkobyar, små städer, byar och stadsdelar får större betydelse som framgångsfaktorer i Egentliga Finland (och i landet i stort). Dessa sammanslutningar bör inte kvävas av effektivitetskrav och den centraliserings-verksamhet som idealiserar stora enheter. I Egentliga Finland är livet fortsättningsvis människonära och avstånden rimliga. Egentliga Finland har medvind, om dess invånare förmår påverka det egna områdets livskraft.

    Överhuvudtaget är det inte storleken som bestämmer livskraften i samhället eller i landskapet, utan hur faktorerna för framgång förverkligas och fungerar. Nätverket mellan olika utvecklingsaktörer spelar en viktig roll för hur väl landsbygden lyckas i Egentliga Finland. Hur fungerar kommunerna, landskapsförbundet, högskolorna och läroinrättningarna, NMT-centralen, medborgarorganisationerna med mera  – och hur fungerar samarbetet mellan dem? Och hur agerar man på lokal nivå: ett hurudant samarbete kan  uppnås mellan olika aktörer i byarna och inom kommunen?

    Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    *