• AKTUELLT

  • ARKIV

  • IV UTMANINGAR FÖR LANDSBYGDSAKTÖRERNA I EGENTLIGA FINLAND

    Verksamhetsmiljöns förändringsfaktorer har, jämte PESTE-analysen, utkristalliserats genom omfattande intervjuer, gallupar och idéverkstäder med olika landsbygdsaktörer: bya-, kommun- och landsbygdsutvecklare på gräsrotsnivå, samt olika professionella landsbygdsorganisationer. Utmaningarna för landsbygdsutvecklingen konkretiserades i många frågor, vilka kan indelas i två huvudgrupper: yttre och inre utmaningar.

    1. Yttre – samhälleliga – utmaningar

    Förändrat förhållande mellan kommun och by: Kommunen är större än tidigare och byarnas röst svagare, vad kan man göra åt detta? Hur uppmärksammar kommunen de mer perifera kommundelarna? Hur kan man påverka beslutsfattandet i sin närmiljö? Hur kan byaplanerna integreras i kommunernas planering?

    Infrastruktur: Hur skall avloppsvattenreningen skötas i glesbygden? Hur fungerar förbindelsetrafiken? Hur sköts vägarna? Kan bredband bli verklighet för alla som är bosatta på landsbygden och i skärgården?

    Tredje sektorns ställning: Är föreningsverksamhet detsamma som hobbyverksamhet? Förväntas tredje sektorns föreningar och organisationer ta hand om alla tomrum i serviceutbudet på frivillig bas?

    Landsbygdsboendets möjligheter: Innebär diskussionen om ett mer koncentrerat samhällsbygge att boendet på landsbygden förbjuds?

    Kategoriseringen stad – landsbygd: Kan det finnas landsbygdsområden i staden, och borde i så fall deras särdrag beaktas? Är landsbygd det samma som lantbruk?

    Klimatförändring – hållbar utveckling: Är den som är bosatt på landsbygden en stor klimatbov? Vad kan en ansvarskännande invånare på landsbygden göra för att minska sitt ekologiska fotavtryck?

    Starkare sektorer inom förvaltningen: Kan någon i kommunen längre överblicka helheten? Vem ansvarar för landsbygdsfrågor? Eller för aktörerna inom den tredje sektorn?

    Byråkrati: Det krävs allt mer pappersarbete för att driva ett projekt, hur ser fortsättningen ut? Medborgarinitiativ kräver, speciellt i stora kommuner, mer byråkrati än tidigare.

    Servicen försvinner – speciellt i fråga om byskolor: Andra tjänster har redan försvunnit från byarna, försvinner nu också den sista utposten, nämligen byskolan? Kan man genom att stänga en byskola verkligen göra de förväntade inbesparingarna?

    Byagårdar och andra samlingsplatser: Kan användningen av en byagård effektiveras? Kan kommunens krav på inbesparingar leda till att kommunens byggnader för allmänt bruk säljs?

    Närdemokrati: Hur kan invånarnas röst höras bättre? Hur kan man påverka olika ärenden redan i beredningsskedet?

    Kyrkobyar: Vem sörjer för de kyrkobyar som genom kommunsammanslagning blivit en by bland andra byar? Ofta är det ortens sista service som ligger i vågskålen.

    Kulturlandskap & traditionslandskap: Vems uppgift är det att värna om landskapen och med vilken sakkunskap? Vem ansvarar för miljöskyddet?

    Utnyttjande av det lokala kunnandet: Får byborna komma till tals vid uppgörandet av säkerhetsplaner, skolnätsplaner och andra motsvarande processer?

     

    2. Inre – föreningsnära – utmaningar

    Kunnande: I stora kommuner innebär ett medborgarinitiativ mera administration än tidigare, skattemyndigheterna är mer än tidigare intresserade av föreningarnas ekonomiska förehavanden, det blir år för år mera byråkratiskt att driva projekt… Ansvar och skyldigheter ökar; var får en förening in mer kunnande?

    Samarbetsförmåga & nätverk: Var kan man hitta samarbetsparter? Skulle byarnas föreningar kunna grunda en sammanslutning? Är ett samarbete mellan en förening och en företagare omöjligt?

    De aktiva blir färre: Folk åldras och blir färre – eller är det snarast frågan om att föreningens verksamhet inte lockar till sig nya medlemmar?

    Barn och unga: Hur ska unga på landsbygden får sina röster hörda? Hur får man med dem i föreningsverksamheten?

    Byarnas ojämna utveckling: Många byar och föreningar kan påverka, producera tjänster och driva projekt. Vad händer med de andra: blir de åsidosatta till exempel i kommunens inre utveckling?

    Kollektivism på 2000-talet: Nutidens människa söker upplevelser, så även i föreningsverksamheten, och är rädd för att binda sig. Nätet undantränger möten ansikte mot ansikte. Ingen är längre intresserad av talkoarbete. Eller är det verkligen såhär?

     

    3. Positiva signaler, som mildrar utmaningarna

    Landsbygdens image: Enligt de färskaste undersökningarna är landsbygdsboende miljövänligare än stadsboende. Landsbygden erbjuder också många lösningar för energiproduktion.

    Kollektivism på 2000-talet: Gemenskapskänslan har inte försvunnit, den har bara bytt form. På 2000-talet har det grundats fler föreningar än någonsin tidigare. Begreppet talko har breddats; både hammaren och pennan hör till nutidens talko-verktygsback. Virtuella nätverk leder ofta också till reella möten.

    Det lokala röner större uppskattning: Många söker en motvikt till det globala i det som är lokalt och nära. Det finns en efterfrågan på lokal kultur. Ett lokalt ansvarskännande och kunnande kan i högre grad utnyttjas som stöd för beslutsfattandet.

    Identitetens betydelse ökar: Kommunsammanslagningarna har ökat människornas iver att stöda närsamhället. (Se även föregående punkt.)

    Boendet som en form av konsumtion: Ett nutidsdrag är att människor ger uttryck för sin personlighet genom sitt boende. Landsbygdsboendet ger större möjligheter för detta. I ett egnahemshus har man också större möjligheter att förverkliga olika alternativa energilösningar.

    Slow–tänkande: Samhället börjar allt mer frångå idealiseringen av snabbhet och effektivitet, istället ges hälsosam och säker mat, trivsamt boende och livsnjutning ett större värde.

    Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    *